Jag ber inte om eran åsikt eller bekräftelse,
och vill inte heller påstå att denna gång är annorlunda.
Han kommer inte vara det bästa som hänt mig,
eller en perfekt person i mina ögon.
Jag vet inte om "vi" kommer att hålla,
och ni undrar säkert varför jag väljer just honom?
Men att hela livet undra om "vi" skulle funkat
hade såra mig mer än om verkligheten visat mig motsatsen.
Han accepterar och tycker om mig precis som jag är,
och får mig att känna mig trygg och bekväm i hans sällskap.
Jag vet inte om jag gör rätt val,
men jag är för nyfiken för att inte ta reda på hur det kommer att sluta.
Det må ha börjat som ett 1a April skämt, men jag tror lögnen just väckte mina kaotiska och förvirrade känslor. Är nog fortfarande ganska förvirrad... men i slutändan tror jag nog att jag gör rätt val. faan vad jobbigt! aja, shit the same, just keep it damn fucking simple, precis som han alltid har varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar