Sov gott gumman
Var på Sandras begravning i lördags. Blev jätte fint! lagom mycket folk också. Kommer sakna henne nått otroligt mycket. Allt som prästen pratade om fick mig att le och när jag tänkte tillbaka på alla minnen tillsammans började jag gråta. Sandra Carlsson, du har verkligen satt dina spår i våra hjärtan med ditt asgarv, din dyslexi och bestämd het. Precis innan vi skulle ställa oss för att lägga blommorna på Sandras kista så kom det en fjäril och satte sig på Felicias blommor och sen flög den till fönstret. Det sägs ju att när en fjäril kommer på en begravning är det ett sändebud från den döde. Blir både lättare och finare att tänka så, just därför tror jag på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar