Vila i frid Sandra

Som ni nog alla vet brukar man säga "vad är det värsta som kan hända?" varje gång man är nervös och rädd. och ni vet att ni alltid får höra "Var försiktig" av era föräldrar varje gång ni ska åka någon stans. Hur många gånger man än får höra det så är man ändå inte förberedd när väl det värsta inträffar. och det har det gjort nu. det finns inga ord som kan få någonting ogjort. Min vän Sandra finns inte längre...

Imorse började jag dagen som alla andra och plötsligt skickar någon en länk till mig om två tjejer ute i Spanien som haft oturen att stöta på en man, som inte bara ville skaka hand och byta några ord. Istället besöker han tjejerna på deras hotell, där han själv också bodde en timme efter att tjejerna kommit in i sitt rum. Med sig har han en stor kökskniv och försöker att ge sig på dem sexuellt. Ett bråk uppstår och mannen ger sig på en av tjejerna med kniven i högsta hugg. Den andre försöker få bort honom och försvara sin kompis, men blir då själv också skuren. Med blodet rinnandes springer hon ut i koridoren för att hitta hjälp. I övervakningskamrorna ser receptionisten en blodig tjej som skriker "KNIV". En polisman som också var incheckad sprang ut för att hjälpa, men hittade den ena flickan livlös. tillsamans med receptionisten avbeväpnar de mannen som till försvars säger "sorry, sorry".

Fy fan vad hemskt tänkte jag och läste vidare i meddelandet att Sandra och Susanne blivit knivhuggna och att Sandra inte klarade sig. (Va? är det ett skämt? kan du sluta, hon lever!) Men så var det inte. allt fler status uppdateringar, fler artiklar och flera kännslor.

Sara och jag åkte till domkyrkan och tände ett varsitt ljus. Jag tänker på Sussi och jag tänker på Sandra. Först skrattar ja, sen gråter ja, sen sitter jag tyst en stund och tänker, sen börjar jag om igen. och så har hela min dag sett ut. Hur fan kunde det här hända? kan inte bara allt vara ett stort missförstånd och förväxlat mina vänner med någon annans? Det finns så mycket minne, hon var så levande. Och Sussi.. stackars, underbara.. jag vill inte ens veta hur dåligt hon mår och vad som finns i hennes huvud nu. Hon hade sånn tur! önskar Sandra hade lika mycke tur. Jag kan inte föreställa mig den situationen. Jag kan inte sova och jag kan inte vara vaken. Jag vet inte ens om jag är vaken, är jag det inte så vill jag vakna nu!

Sandra är den vackraste, den mest livfulla människan. Hon sprider glädje och dåliga skämt. Hon äter från andras tallrikar och är sig själv, dag som natt. Hon är mysig och alltid genom god. Hennes skratt ekar i mitt huvud och Jag kan fortfarande höra henne säga "Ni måste kolla på Torsk på tallin". Och det lovar jag att jag ska göra. Så mycket vi skrattat och så mycke vi upplevt dessa 2 år som jag kännt dig. vi klickade dirrekt vid starten och jag kommer alltid att minnas dig som det fina människa du var och är! "deeet är sssäärlek de" - Ja Sandra, de är Särlek. Vila i frid min ängel!