...

jag vet inte vad som gör mig mest nervös?
att bli dissad eller att det liv så som jag känner till det tar slut.. nu är det ju så, att jag är ganska van att mitt liv alltid rullar på som det gjort i snart 18 år. så därför förväntar jag mig att allting blir likadant så som det vart i alla dessa år. men om det nu skulle ta slut så behöver jag en karta för annars kommer jag garanterat gå vilse. nu har jag inte fått någon karta än. inte ens en kompass. jag står med en väg till höger och vänster. sen har jag den vägen som jag kom ifrån. jag vet att jag för mitt eget bästa borde gå tillbaka, men det är inte roligt att gå samma länga som man gjort de senaste åren. och någon av dessa vägar kan alltingen vara vägen hem eller så äre bara en ny jävla slinga som jag måste gå tills jag kommer fram till nästa korsning. och när vet man när den kommer? hatar verkligen när det är så här svårt. me eftersom att jag kommer gå vilse till en början så kommer jag inte heller att vara lika säker eller den samma som jag var på den vägen jag gick på förr.

hahahah så deprimerande, varför borde jag vara nervös, alltingen så skiter det sig eller så går det jävligt bra. allt jag behöver är att vara mig själv. jag måste gå på det säkra före det osäkra, då vet jag att allting kommer att bli bra. Puss på det

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar