Gårkvällen

Hejsan,

igår skulle som sagt vi.. Emmy, Isabelle, Peter och Dennis till Karlholm för att partaja. kvällen skulle varit rolig om jag slapp springa efter mina kompisar hela kvällen för att vara rädd att annars inte få skjuts hem. hursom så gnata jag omkring där och pratade med lite olika människor och hade allmänt trevligt, tills slut fick jag nog och lämnade mina vänner för ingen av dem pratade med mig ändå. och efter som att jag är singel så finns är det inte så lämpligt att trycka in mitt tryna mitt i smeten för lite kontakt. så jag gick och hälsade på de andra jag kände och hade trevligt, går knappt en halvtimme förn jag springer och letar efter Emmy & Peter som var helt borta. frågade varje människa som inte hade sätt dem tills jag hör någon säga att han tror de har åkt. så jag ringer dem och frågar vart de håller hus. och då visar det sig att de hade åkt utan mig. och istället så tänkte de att jag kunde ta en buss hem till mig.(?) så jag blir skit förbannad, för allt jag äger finns hemma hos Emmy. så jag börjar gå... kommer bara några hundra meter så hade de¨åkt ikapp mig. men jag var sjukt sur! (ignorerad + lämnad = sur) men så kom vi hem, jag packade mina saker, fick sova på en madrass i vardagsrummet. och någon jävel började skicka sms och fråga om han fick sova hemma hos mig. en kille som sägs vara "populär". och människan ville bara ha lite trevligt och sova över. om deetta vore för 4 månader sen så skulle jag nog inte tackat nej. men jag sa (som om jag sov hemma hos mig) att nää.. jag vill inte vara någon jä'vla madrass för någon och att människan fick skaffa sig en annan plats att sova. och skulle han inte lyckas så är inte det mitt problem tycker jag. åp morgonkvisten så blir jag väckt och får gå och lägga mig någon annan stans i huset för att sova vidare. sedan kliver jag upp igen, mindre sur och käkar frukåst och får skjuts till bussen.

jag måste erkänna att jag är en väldigt långsint person. jag säger bara förlåt om jag vet att det är jag som har gjort fel, annars kan jag gå omkring och vara skit sur och helt sluta prata med människan om personen i fråga vart elak mot mig. jag vet att det är en nackdel hos mig, men alla har vi satt gränser när det kommer till kritan. men när en person säger förlåt till mig så vet jag innerst att jag måste godta det och sluta vara sur. men sånt kan ta lite tid för mig. jag behöver helt enkelt lite tid för mig själv och tänka lite. för sån e jag!

kom nyligen på att... jag tror jag är den enda som är singel i mitt kompis gäng. känner mig fan vilse. men inte ska jag ha någon bara för att ha någon inte.