"Jag kan le och fejka ett skratt, men innerst inne känner jag ingenting"
jaha, då var det en ny dag igen. Culture care ringde nyss och frågade om jag kommer på mötet imorgon, vilket jag ska. Åkte ut till stan med Jasmin, ingen lätt dag. Vi träffade på många från klassen och stod och snackade ett bra tag med dem om den tragedi som hänt. det är studer som dessa som man är så glad över att det finns folk som bryr sig och att vi alla fins för varandra och kan prata. det känns inte som att man vill diskutera händelsen med någon som inte känner henne eller ens vet vem personen är. därör kändes det så bra med en fika på stan. disskuterade också länge med Andrea som jag inte träffat sedan studenten. vi satte oss på en bänk och blev kvar i timmar. ingen verkar ha förstått vad som hänt, ingen tror på vad som hänt. det är så sjukt! imorgon ska våran lilla teater familj samlas för att prata och skänka några tankar. sen ska jag på deligering och där efter på möte. ska försöka kolla på en film innan jag lägger mig. ska upp tidigt imorgon och får se om jag lyckas somna. dte är så konstigt, jag har förr alltid bara kunnat sova om jag har det knäppp tyst, nu vågar jag inte sova utan radio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar