attration

hejsan! om mitt förra inlägg var under bart finns det nog inga ord som kan beskriva det som hände mig igår. slutade skolan och gick in på stationen för att vänta på en kompis. och så står det som vanligt försäljare inne på stationen och jag ser att han kommer fram men försöer undvika honom.
- hejsan! har du comviq?
-ja, men jag är inte 18 hejdå!
-ursäkta vad sa du nu?
-ja... jag är inte 18?
-vah? hur gammal e du då?
-17?
-och när fyller du år?
-27 september...
-jaha! det är inte många som tror det va?
-ja, jo... nej inte vet väll jag.
-är du chilenare?
-haha! nej halv filippin.
-okej, jag är halv chilenare. pappa är svensk.
-jo det är min med.
-så vad ska du göra nu då?
-nej jag väntar på min kompis som rullar in om en halvtimme.
-okej och hon åker från?
-tierp
-tierp... okej
- exakt.
-ja men du får ha det så bra!
-du också!
och sedan... av någon anledning gick jag.... problemet var att efter 100 meter kom jag på att min andra kompis rullar in när som. så jag springer genom stationen, överlycklig och sedan pratar jag med hene. hon sa att hon kunde gå fram och fråga efter nummer, men sånt ville jag fixa själv. så efter många nervösa minuter så sprang jag in och fråga efter hans nummer. alltå! jag lovar, aldrig vart så nervös i hela mitt liv. och aldrig pratat med en så snygg människa i hela mitt liv. och aldrig träffat en kille med så sexiga händer! men men, hur bra som hälst. stolt över mig själv... med detta vill jag säga att ta era chanser! livet är för kort för att sabba sina chanser och sen gå omkring och ha ågren för att man inte tog den där killens nummer.
ha det bra så länge! och som sagt, ta chaansen när du får den, öven om man(som för mig) är lite trög och kommer på efteråt "ååh, varför gjorde jag inte då! varför tog jag inte hans nummer." står han kvar är det baraa att försöka!
puss på er